Janne ”Loffe” Carlsson fyller jämnt i veckan, därför passar Öppet arkiv på att prata med skådespelaren och musikern om hur det är att åldras, kändisskapet, karriären och varför han tycker dagens Melodifestival istället borde heta Cirkusfestivalen.
Hur känns det att fylla 80 år?
– Inget vidare faktiskt, det är rätt sorgligt att bli gammal. Men att fylla 80 år är faktiskt ett mål som jag haft, att så gammal ska jag försöka bli. Nu får jag sätta upp ett nytt mål så att jag får fylla 90 också. Jag har en femårsplan hela tiden för vad jag ska göra de kommande åren. Nu när jag fyller 80 år börjar jag på en ny plan.
Hur ser din nya femårsplan ut?
– Jag ska spela musik, teater, måla och försöka hinna med att spela en del golf också. Man måste hålla igång annars blir man gammal på riktigt.
Du var programledare för Melodifestivalen 1981. Mycket har hänt med programmet sedan dess, hur ser du på Melodifestivalen i dagsläget?
– Du menar Sveriges största karaoketävling, haha. Jag är inte intresserad av programmet nu för tiden, det är inget som tilltalar mig. Nu ser jag det som ett barnprogram.
– Jag tycker det var bättre på tiden då jag var programledare eftersom det var en riktig orkester på plats. Dessutom tycker jag att det var kul att alla sjöng på svenska då, ett språk som alla förstår.
– Då var det en melodifestival, nu är det en cirkusfestival.
Någonstans i Sverige (1973)
Hur fick du rollen i Någonstans i Sverige?
– Jag träffade Bengt Lagerkvist av en tillfällighet på Operakällan i Stockholm. Det fanns en plats ledig och den visade sig vara bredvid honom. Vi började prata med varandra och blev världens kompisar, han var en härlig man.
– Två veckor senare ringde han mig och berättade att det fanns en roll som han trodde skulle passa mig. Det var rollen som ”Loffe”.
Efter att programmet sändes kom Janne Carlsson att bli ”Loffe” med hela det svenska folket.
Även om du var känd innan blev du riktigt folklig först när du spelade rollen som ”Loffe”.
– Ja, det var ett alldeles kolossalt genomslag. Jag var inte förberedd på det och hade heller ingen plan för att utnyttja kändisskapet. Senare när jag gjorde alla nöjesprogram på 80-talet blev det ännu värre. Då kunde jag knappt gå ut på gatan. En gång tog jag med mina barn till ett badhus och de blev undanknuffade av alla människor som ville komma fram till mig.
Händer det ofta att folk kommer fram till dig idag också?
– Jadå, jag har varit i Fuengirola i Spanien i fyra månader och till och med där nere kom det fram folk nästan varje dag till mig. Nu för tiden är det bara roligt och jag har aldrig tyckt illa om kändisskapet. Folk är vänliga och har en så positiv bild av mig efter allt som jag har gjort.
– En annan positiv sida är att jag ser till att sköta mig bättre på grund av kändisskapet. Jag vill inte gå ut berusad och ställa till med något så att folk får en sämre bild av en.
– Den enda begränsning det gett mig är att jag inte kan åka exempelvis en Finlandsfärja. För på sådana ställen är folk så berusade att de aldrig låter mig vara ifred.
Vem älskar Yngve Frej? (1973)
I ”Vem älskar Yngve Frej” spelade du mot Allan Edwall, hur var den upplevelsen?
– Det gick utmärkt. Vi kände varandra sedan tidigare, då vi spelat mot varandra på Dramaten. Han var en kul typ och var en av de skådespelarna som jag beundrade.
På palmblad och rosor (1976)
– Efter att ”På palmblad och rosor”sändes var det första och enda gången som jag fått hatbrev skickat till mig. Folk var upprörda eftersom jag kallade den gamla kvinnan ”kärringjävel”. Dessutom tar min karaktär livet av henne på slutet, men egentligen är han den enda personen som verkligen bryr som henne.
Genombrottet (1981)
Om du får välja ett program med dig som Öppet arkiv ska återpublicera, vilket skulle det vara?
– Genombrottet, som skrevs av Jan Guillou. I filmen spelar jag karaktären Gyttorp, en taxichaufför som avskydde utlänningar och misstrodde politiker. Jag tycker att det är en film som folk verkligen borde se igen.
Ni kan se Genombrottet i Öppet arkiv här.
Musikern
Som musiker har du spelat med flera stora artister bland annat rocklegenden Jimi Hendrix, hur var den upplevelsen?
– Jimi Hendrix var ett fan till min grupp ”Hansson & Karlsson”, så vi började spela tillsammans efter att han frågat efter oss, berättar ”Loffe” och härmar Jimi Hendrix amerikanska uttal av Hansson & Karlsson.
– Hendrix och hans band var höga större delen av tiden. Detta var innan han blev poppis och slog igenom med låten ”Hey Joe”.
Tiden som programledare
Janne Carlsson gjorde flera nöjesprogram för SVT på 80-talet som Janne Carlsson show, Loffe på Cirkus och Kulan.
Hur upplevde du att det var att göra dina underhållningsprogram?
– Det var riktigt kul att göra allihopa och alla stora namn kom till oss. Många av de stora artisterna hade en tejp med sin musik med sig. Men sen när de var på plats och fick höra vår orkester spela kom de flesta och bad att få sina tejper tillbaka. De ville ha livemusik med orkestern istället, vilket jag som musiker verkligen förstår.
”Livet är som en chokladask… och jag har fått smaka på alla i lådan.”
Du har haft framgångsrika karriärer både som skådespelare, programledare, musiker, bildkonstnär och reklammakare. Hur har du hunnit med allting?
– Jag har bara jobbat på och tagit en sak i taget. Dessutom har jag hunnit med barnen också och att resa runt i världen. Jag har haft tur som har kunnat hålla med så många olika saker.
Har inte talang haft något att göra med det också?
– Jo den har hjälp turen på traven, haha.
– Livet är som en chokladask med olika bitar och jag har fått smaka på alla i lådan.
Finns det någonting i din karriär som du är extra stolt över när du blickar bakåt?
– Jag vet inte, det är mer saker som hänt privat som jag börjar tänka på.
Som dina barn?
– Ja de är bra. Ingen av dem röker och det gör inte barnbarnen heller, säger Janne Carlsson och skrattar.
I sommar kommer Janne ”Loffe” Carlsson spela i farsen ”Rent mjöl i påsen” i Borgholm.
Han fyller 80 år den 12 mars 2017.
Se alla våra program med Janne ”Loffe” Carlsson här.