Den flerfaldigt prisbelönade författaren Ulf Stark har gått bort. Med titlar som Dårfinkar och dönickar, Kan du vissla Johanna?, Min vän Percys magiska gymnastikskor, Min vän shejken i Stureby och Systern från havet har han gjort ett stort avtryck på läsare över hela världen. I Öppet arkiv kan du ta del av några av de verk som filmatiserats.
Kan du vissla Johanna? (1994)
Ulf Starks fantastiska berättelse om Berra som vill ha en morfar och hittar en i den en smula motsträvige äldre mannen Nils (Per Oscarsson). Finns även i en syntolkad version här.
Min vän shejken i Stureby (1997)
50-talets Stureby, en söderförort till Stockholm, är ett pojkparadis – idylliskt med spänningen lurande bakom hörnet. Här bor 12-årige Ulf med sin mamma, pappa och storebror Jan. Ulf och bästisen Percy har alltid något kul på gång. Han har dessutom en hemlig förälskelse – den söta Marianne. Det mest spännande är dock pappas arabiske prins. Ulfs pappa är radioamatör och gör allt för att få tag på ”shejken”, prins Talal Al Saud.
Min vän Percys magiska gymnastikskor (1994)
Ulf är nio och åker hellre lådbil och smyger på badande tanter än går i skolan. Men så kommer en ny kille till klassen: Percy. Percy är allt det som Ulf skulle vilja vara; smart och tuff. Hemligheten är ett par fula och slitna gymnastikskor som tydligen besitter en magisk kraft. Ulf kan inte släppa tanken på att själv komma över skorna.
Hunden som log (1989)
En förstad, fyra pojkar, en tjej och en hund. En av dem skall dö, gänget beslutar att ge honom sitt livs bästa tid. En rolig och sorglig film om kärleken och döden. ”Hunden som log” tilldelades priset för bästa barn- och ungdomsfilm vid Uppsala Filmfestival 1989.
Herr von Hancken (2000)
Livet har inte varit rättvist mot den egocentriske kapten von Hancken. Tillsammans med sin familj beger han sig till Iglinge hälsobrunn för att få lindring mot sina krämpor. Med sig har han kaptenskan, sin vackra dotter Nora och stupide son, samt dennes informator Carlander som är hopplöst förälskad i Nora. Medverkande: Per Oscarsson, Johan Wideberg, Tuva Novotny, Stefan Sauk, Börje Ahlstedt.
Fasadklättraren (1991)
Rolig och spännande filmberättelse i tre delar om en ung mans väg till självständighet. Phillip är 17 år. Han vet inte varför han lever. Han vet inte hur man är till lags. Egentligen vet han bara en enda sak – han vet att han kan klättra. Medverkande; Björn Kjellman, Per Oscarsson, Björn Granath, Reine Brynolfsson med flera.
Öppet arkivs intervju med Ulf Stark 2015
Öppet arkiv samtalade med Ulf Stark om hans liv som författare för två år sedan. Nedan kan du ta del av intervjun som gjordes den 31 januari 2015.
Du skriver manus själv när dina böcker ska bli film. Hur svårt är det att byta stol?
Dårfinkar och dönickar var mitt första manusarbete och det tog väldigt lång tid. På den tiden ville regissörerna göra egna manus så det var svårt att hitta någon som ville göra ett samarbete. Men när den danska regissören Rumle Hammerich blev inblandad så var det naturligt att jag var med och skrev. Han kunde inte svenska. Jag började skriva ihop ett slags manus och när vi läste igenom texten kunde han gå in och säga vilka partier som kunde strykas och ersättas av visuella effekter istället. Så det blev en slags manusskola för mig kan man säga.
När det kommer till Kan du vissla Johanna? så skrev jag boken och manuset samtidigt. Det var också en utmaning. Jag blev kontaktad av Hannes Holm som var dramachef på SVT då. Han frågade om jag hade något som kunde göra sig på film. Då hade jag precis börjat skriva på boken. Det var förresten Hannes Holm som kom på själva titeln till boken och filmen. Titeln var inte satt ännu men min tanke var något i stil med Morfar på låtsas. Men Holm satte projektet under arbetsnamnet Kan du vissla Johanna? som var en väldigt bra titel. Så den behöll vi.
Vad är den största skillnaden mellan att skriva för film och i bokform tycker du?
I romaner kan man låta karaktärernas inre liv och tankar få form. Och i filmer kan man ge berättelsen en extra dimension med hjälp av ljud och andra effekter. Som i Dårfinkar och dönickar där de spelar saxofon och cello. Det ger en trevlig effekt som är svår att illustrera i text. Men annars ligger mitt sätt att skriva ganska nära det filmiska berättandet. Man behöver inte skriva så mycket. Läsaren är en slags regissör och skapar sina egna bilder.
Ibland kan det hända saker under inspelningen som inte var med i manuset från början. Som ett exempel i Kan du vissla Johanna? när Ulf säger till Berra ”jävlar amamma” om morfars cigarr. I manus står det ”jävlar anamma”. Men den där felsägningen var effektfull när den kom från ett barn. Så det behöll vi förstås.
Hur började det för dig?
Jag började skriva dikter tidigt och blev publicerad första gången när jag var 16 år. Jag skickade iväg mina skrifter och kom i kontakt med författaren Lars Gustafsson. Jag var egentligen inte så bra på att skriva lyrik. Men sättet man skriver dikter på ligger inte så långt bort från hur man skriver för barn. Så det var en bra inkörsport. Lite senare lärde jag känna Tomas Tranströmer och allt eftersom fick jag ett allt större litterärt umgänge. Så det ena ledde till det andra. Min första bok kom ut när jag var runt 20 år.
Hur ser framtiden ut – vad har du för dig just nu?
Just nu håller jag på med en utställning med Systern från havet som har premiär på Kulturhusets Rum för barn senare i år (2015). Sedan kommer Marionetteatern ha nypremiär på föreställningen längre fram. Sedan är jag mycket på skolor och pratar. Och så skriver jag böcker till mitt barnbarn.
Kan vi hoppas på en självbiografisk roman framåt?
Ha ha, den skulle inte bli så rolig. Men mycket av det jag skriver kommer från mitt liv. Jag är själv uppvuxen bredvid ett ålderdomshem där det också fanns ett begravningskapell, precis som i Kan du vissla Johanna?.
När vi träffades senast på Bok och biblioteksmässan i Göteborg 2014 sa du att ”Öppet arkiv kan förstöra en hel skrivardag”. Hur är ditt förhållande till Öppet arkiv idag?
Det är störande. Datorn är mitt arbetsverktyg och Öppet arkiv finns bara några klick bort. Och när vi tittar på kvällen dyker det alltid upp något annat som jag inte alls tänkt titta på. Och så fortsätter det så där. Det bästa är att kunna gå tilllbaka och se om en scen flera gånger. Det är användbart i manusarbetet.
Vad vill du rekommendera i Öppet arkiv?
Den versionen av I väntan på Godot som ni har med Ernst-Hugo Järegård är den absolut bästa. Men det finns mycket. Dokumentärerna, och inte minst alla barnproduktioner. Den vita stenen till exempel.
Vad önskar du dig för program som inte redan finns i Öppet arkiv?
Fler TV-teatrar från den tiden när SVT hade sin en egen ensemble. Hamlet. Och En handelsresandes död. Men den kanske redan finns i Öppet arkiv? Om den gör det går jag in med en gång och tittar.
